Quantcast
Channel: Prediknivsta
Viewing all articles
Browse latest Browse all 73

Att tacka ja eller nej och om en outtröttlig värd: En predikan på Andra söndagen efter Trefaldighet.

0
0

Hållen i högmässan i S:ta Birgittakyrkan 180610

Tema

Kallelsen till Guds rike

Luk 14:15-24

Sak 3:1-7

Upp 19:5-9

Ps 65:2-5

Psalmer

Ing 1:- Gud vår Gud

Grad UP 100:- Helig mark

Ef pred UP 42:- Låt oss få känna

Off 927:- Ditt altarbord

Utg 31:- Låt oss glada

Predikan

Man får väl räkna med att 10% uteblir när man bjuder till fest, i alla fall dop och bröllopsfester. Skälen till varför man inte kommer kan vara mycket skiftande.

Vi har blivit bjudna på bröllop i sommar, det var länge sedan sist. De flesta av våra vänner gifte sig ungefär för 14-15 år sedan när vi själva gjorde det. Men nu har en av mina gymnasiekompisar tänkt göra slag i saken. Många gifter sig sent i livet eftersom de tar en andra vända. Men för honom är det första gången. Då kommer liksom funderingarna. Ska man tacka ja eller nej? Det är rätt långt bort. Det var länge sedan vi sågs. Tänk om man får någon tråkigt bordsdam under en flera timmars sittning och får åka hem uttråkad. Maten kanske inte är god. Vad ska man ha på sig, behöver man till och med köpa något nytt? Ska man hålla tal eller göra något spex om man ändå åker dit?

Skälen att tacka nej till inbjudan kan vara många, men ändå brukar 90% komma. En fest är ju ändå en fest.

I liknelsen idag är svarsfrekvensen så mycket lägre. Ingen verkar dyka upp och skälen till att de inte gör det är helt annorlunda än de jag grubblat över. Det är giftermål, vingårdar och nyinköpta oxar. Även om skälen med vingård och oxar ligger långt ifrån de flestas vardag idag kan vi med fantasins hjälp överföra dem till stora investeringar och kanske ett nystartat företag. Ni kanske känner till hur stort socialt liv egenföretagare kan ha i perioder, det kan närma sig noll. Andra perioder kan tiden finns till nästan bara det, men då saknas pengar istället.

Så vi kan förstå att det är goda skäl till att de tackar nej till inbjudan, men vår fantasi är inte tillräcklig för at förstå detta. Vi måste också han kunskaper i skriften för att få en djupare förklaring. I Femte Moseboken 20:1-7 står det så här:

”När du drar ut till strid mot dina fiender och möter hästar och vagnar, en här som är större än din egen, skall du inte bli rädd, ty Herren, din Gud, är med dig, han som förde dig ut ur Egypten. Innan striden börjar skall prästen stiga fram och tala till hären. Han skall säga: »Hör, Israel! Nu börjar striden mot fienderna. Tappa inte modet och var inte rädda, ta inte till flykten och låt er inte skrämmas av dem. Ty Herren, er Gud, går med er och strider för er mot era fiender, han skall ge er seger.« Även manskapets förmän skall tala till hären. De skall säga: »Om någon har byggt ett nytt hus men ännu inte flyttat in, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan bosätter sig i hans hus. Om någon har planterat en vingård men ännu inte börjat skörda, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan skördar frukten. Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte äktat henne, skall han vända hem igen, så att han inte dör i strid och en annan man äktar henne.«”

Det finns alltså tre skäl att inte behöva gå ut i krig för Guds utlovade folk. Vingården och giftermålet känner vi igen från liknelsen idag, men de tio oxarna och ett nytt hus är inte riktigt utbytbart. Dock är både ett nytt hus och fem par oxar rejäla investeringar, men ändå inte riktigt jämförbara.

10% tomma platser hade varit rimligt med dagens mått räknat. Men vid denna fest hade alla någon ursäkt att komma med, och det var ändå många som var bjudna.

Något omvälvande händer med inbjudningarna under liknelsens gång. De som först var bjudna, och som alla hade någon ursäkt att inte komma är alla representativa Knivstabor. De har så pass mycket kapital att de kan köpa sig en vingård. De verkar också ha så pass mycket mark ute på Östunaslätten att de behöver fem par oxar för att kunna bruka den. De är också så pass etablerade att de haft råd att gifta sig med allt vad det innebär. De först inbjudna var kapitalstarka och väletablerade men ointresserade av att komma.

De som blir inbjudna sedan är av ett annat slag. De som får nästa inbjudan stämmer bättre överens med verserna innan dagens liknelse. Där säger Jesus så här:

”Till sin värd sade han: »När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse.«” (Luk 14:12-14)

Hur många orkar bjuda in folk som aldrig bjuder tillbaka? Några få har gåvan att ge på detta sätt, de flesta av oss orkar inte med detta i längden. Liknelsen med den mänskliga festen är just en liknelse där Gud är värden och mänskligheten de inbjudna gästerna. Gud räknar inte med att bli bjuden tillbaka. Ett sätt att se på de första som blir inbjudna är att se Guds utvalda folk framför sig. Genom frälsningshistorien har de många gånger tackat nej till inbjudan och haft fokus någon annanstans. Inte minst minns vi de guldkalv folket gjorde när Mose var uppe på Sinai berg för att få tio Guds (2 Mos 32). Mose hade inte hunnit vara borta länge förrän Aron och folket tappar fokus och börjar sätta sin tillit till en gud de själva tillverkat, en som passade dem bättre just då.

Vi behöver inte svartmåla Guds utvalda folk länge innan vi inser att det nya Israel, kyrkan står i samma tradition. Paulus och de andra apostlarna och deras efterföljare gjorde medelhavet till ett kristet innanhav. Kyrkan var så stark i Nordafrika, mellanöstern och Turkiet, men dessa områden har bara spillror av kyrkor idag. På samma sätt med Europa som tidigare varit kyrkans centrum har blivit periferi. Vi senaste kardinalutnämningen valde påven biskopar från Irak, Pakistan, Madagaskar, Japan, Peru, Mexiko, Bolivia vid sidan av några från Europa. Likaså växer den lutherska kyrkan mest i Zimbabwe och Etiopien och minskar i Sverige. De som först var inbjudna har ursäkter att tacka nej och nya blir inbjudna.

När Jesus berättar denna liknelse om en man som skulle ha fest berättar han hela tiden i tredje person. Mannen gör det och tjänaren gör det och gästerna har den och den ursäkten. Denna berättarteknik används till sista meningen då Jesus säger ””Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’«” (Luk 14:24) Plötsligt övergår liknelsen till verklighet.

Den fest som i någon bemärkelse kommer en dag i himlen är redan här. När Jesus bjuder in till sin fest vid altarbordet är en och den samma som den som äts med Fadern som värd i himlen. Det är en av hemligheterna med mässan, tid och rum blir ovidkommande. Det är samma fest vi är inbjudna till oavsett om vi är här i Knivsta, Lagga eller Alsike kl 10 eller Husby-Långhundra eller Östuna kl 12 eller Vassunda kl 16. Det är till och med samma om vi kommer hit på onsdag morgon eller var här i torsdags kväll. Eller om det är någon annanstans i världen, kanske i Rom nästa vecka med konfirmandgruppen. När vi bjuds in till mässan här inne i kyrkan är det en inbjudan att dela himmelrikets måltid här.

Inbjudan är inte beroende av ekonomisk kapacitet eller familjemässig stabilitet. Inbjudan räcks till alla och Gud verkar vara outtröttlig i att bjuda in nya när många kommer med ursäkter att inte kunna komma.


Viewing all articles
Browse latest Browse all 73

Latest Images